Friidrotten är en sport som vimlar av fantastiska prestationer, bragdlopp, superhopp med hjälp av formtoppar och hårdtränade kroppar. Och rekord som anses vara oslagbara.
Ett av de fantastiska rekorden skedde år 1912 på ett Sommar-OS i Stockholm. Det var finländaren Hannes Kolehmainen som satte det. På 5000 meter slog han det förra rekordet med ca 30 sekunder. I tidningarna stog det att det nya rekordet var oslagbart. Att gränsen var nådd för hur snabbt en människa kunde springa.
Ett ännu mäktigt rekord skedde på ett Sommar-OS år 1968 i Mexicos huvudstad Mexico City. Inför tävlingen var rekordet 8,35 meter, rekorden hade alltid vuxit centimeter för centimeter men det hade aldrig varit ett riktigt superhopp än. Men det skulle Bob Beamon ändra på. Han kom till Mexico som favorit. Men han var nära på att missa finalen efter 2 övertramp i kvalet. I finalen fick han en perfekt start. Det vart en perfekt plankträff, och Bob kom otroligt högt upp i luften. Han landade jämfota, och det vart ett sus genom publiken. Alla anade att hoppet skulle vara ett nytt världs rekordhopp. Mätarutrustningen räckte inte till, den var inte lång nog för att kunna mäta hoppet. Så funktionärerna fick istället ta fram ett måttband och mäta manuellt. De kallade hoppet för ett “Beamonesque”. Hoppet var otroligt, det var utklassning.
Det tog hela 23 år för rekordet att bli slaget. Då var det amerikanen Mike Powell som slog det. Det skedde i Japans huvudstad Tokyo. I VM-finalen år 1991 och det var hela 8,95 meter den fantastiske mannen hoppade.
Ett av de andra svårslagna rekorden sattes av jamaicanen Usain Bolt på en hundrametersfinal i Peking, OS 2008. Då sprang Usain på den fantastiska tiden 9,69 sekunder. På reprisen såg man att han i slutet sprang med armarna utfällda. Vilket resulterar till att man bromsar farten och kan då leda till att Usain kunde ha sprungit ännu snabbare.
Experter tror att de bästa rekorden har slagits, att gränsen är nådd för hur snabbt vi kan springa och hur högt vi kan hoppa. De tror att vi som högst kan springa 100 meter på tiden 9,5 sekunder och att vi kan hoppa 3 meter högt som högst. Experterna säger att vi inte är byggda för högre belastningar att vi skulle behöva med muskler och senor. Och om vi skulle belasta kroppen mer skulle den gå sönder.
Lennart A Julin är en friidrottskommentator och vet mycket om rekord och utveckling.
På 1980-talet vet man att kvinnor som tävlade ofta var dopade. Förr var det svårare att avslöja om någon var dopat vilket resulterade till att kvinnor kunde komma undan med doping. Och de presterade så otroligt att ingen idag inte är i närheten av de rekord som slogs då.
(fakta tagen ur "Svenska Direkt")
Det han säger är att de större förändringar redan är gjorda.
Att det inte har någon betydelse om löparskorna väger något gram mindre, det skulle inte göra någon skillnad på en människa som väger 80 kg.
